Flappie

Detta kan nog vara en av de få julsånger som är från sen 1900-talet men som ändå redan har hunnit bli en klassiker. Sjungen och skriven av Youp van 't Hek, Nederländernas mest kända komiker, handlar den om vad man (inte) ska äta till julbordet och hur ett litet barn inte ska underskattas. Men också om en stackars kanin...

Det var juldagen nittonhundrasextioett
Jag minns detta så väl
Min kaninbur var tom.
Och mor sa att jag inte fick komma in i ladugården
och om jag skulle spela sött,
skulle jag få nåt godis.

Hon visste inte heller var Flappie var
hon skulle fråga pappa,
men eftersom han var så upptagen i ladugården
borde jag söka en stund i trädgården,
han kanske gick nånstans i gräset?

Men jag hade ju stängt buren ordentligt
så som jag gjorde varje kväll
Jag hade till och med gått tillbaka igårkväll
Jag vet inte alls varför jag gjorde det.
Jag hade stått framför buren mycket länge
Liksom jag visste, vad jag nu vet...

Det var juldagen nittonhundrasextioett
Vi sökte efter Flappie,
pappa sökte med som alla andra.
Vid träden, vid vattnet...
men inte i ladugården,
för där kunde han ju inte vara, eller hur?
Och jag nickade: nej.

Vi sökte tillsammans till kaffetiden,
hela familjen drack kaffe,
men jag ville inte ha nåt.
Jag tänkte på hur kallt det kunde frysa,
mitt huvud böjt, tårar av gråt.

För jag hade ju stängt buren ordentligt
så som jag gjorde varje kväll
Jag hade till och med gått tillbaka igårkväll
Jag vet inte alls varför jag gjorde det.
Jag hade stått framför buren mycket länge
Liksom jag visste, vad jag nu vet...

Det var juldagen nittonhundrasextioett
det åts högljutt, men jag brydde mig knappt.
Jag tänkte på Flappie, min egna lilla Flappie,
var skulle han gå? Jag kunde inte äta nåt.
När efter soppan huvudrätten skulle serveras,
sa min far ytterst roligt: "Titta, Youp, här är Flappie!"
Och jag ser fortfarande den silvriga skål,
och där låg han, i tre bitar.
För första gången såg jag min far som en fruktansvärd man.

Jag har gått i sängs skrikande och kvidande,
har först gråtit en timme på täcket.
Har nog stått en gång vid trappen och skällt ner:
Flappie var min!
Har stått länge vid fönstret,
men buren stod där bara tom.

Det var annandag jul nittonhundrasextioett
Mor minns detta så väl
Fars säng var tom
Och jag sa att hon inte fick komma in i ladugården
och om hon skulle spela sött,
skulle hon få nåt godis.