På Trettondedag Jul blir puddingskalan full

Och så var jag tillbaka i Sverige med – tack vare min snälla papa – en svensk ord- och grammatikcheck i min Word! Så om jag nu skriver fel är det verkligen för att jag inte vet bättre eller för att Google Translate har ljugit mot mig. 

Tid för skrivträning, iallafall.

För den som undrar om länken mellan pudding och Trettondedag Jul: jag fattar. Det är inte något holländskt heller, bara en familjetradition. Sjätte januari heter inte Trettondedag Jul på holländska men är kaaaaaanske bland några känd som ”Driekoningen” – Tre Kungar.

I några familjer finns det seden att baka en stor kaka med tre mynt/russin/vadsomhelst i på Driekoningen. Alla får varsin bit och de tre familjemedlemmarna som hittar föremålen blir krönta till kungarna. (Typ som med mandlarna i risgrynsgröten?)

I min familj var/är vi dock bara fyra stycken, så mina föräldrar bestämde att en ”kung” skulle räcka. Och på nåt sätt förändrades kakan i att äta pudding som efterrätt. Den som hittade russinet fick bestämma vad som skulle ätas nästa dagen. Jag hoppades som barn alltid innerligt att, om inte jag hittade russinet, den åtminstone skulle hamna på lillebrors tallrik. Han skulle ju också välja nåt gott som pannkakor eller pizza…

Hur som helst: traditioner bör alltid fortsättas. Min pudding blev inte alls lika god som den som min mamma lagar, men med chokladsås och grädde dock helt acceptabel. (Men ja, vad blir inte gott med chokladsås och grädde?!) Korridorsmamman hittade russinet. Men vi visste egentligen redan att hon är en vis kvinna.